Själens Osaliga Längtan

Nu har jag hittat en liten pärla igen! Verkar ha ganska tur på just det området det senaste... Förresten sitter jag och slänger ett halvt öga på Notting Hill på trean och William Thacker har precis kommit fram till livets kärna. Att det inte är lätt att hitta någon att älska - som dessutom älskar en tillbaka. Låter enkelt, men nej. Inte alls...

För att återgå till min litterära bana så har jag precis läst ut en roman av amerikanska Audrey Niffenegger som börjar så smärtsamt med att Roberts älskade Elsbeth dör i cancer redan på första raden och här sätts en boll i rullning som sedan tar läsaren på den mest annorlunda resa när hon testamenterar sitt hem och sina pengar till sina amerikanska systerdöttrar med särskilda förhållningsregler. För att börja som en bra roman med stora frågor om kärleken till din nästa, systerskap, identitet och det nära osynliga band som bilder samman tvillingar övergår den till en studie i tvångstankar, hemligheter, längtan och spöken.

Hur går det ihop? Ja, jag antar att boken kan dela sina läsare i två läger. Antingen så sväljer man storyn och hänger med in i hyreshuset som rymmer dessa karaktärer och fler, ut på Londons regniga gator och torg och inte minst så får man lära känna den drömska, stora gamla Highgate-kyrkogården som ligger granne med huset och som är Roberts arbetsplats och Elsbeths sista viloplats från insidan och bara det är ju hisnande... Eller också så stänger man boken när Elsbeth väljer att stanna kvar. Jag läste klart. Gladeligen.

Jag har inte läst Niffeneggers första roman men har däremot sett filmen. Om du inte gjort det så mangla ett par näsdukar, koka en kanna te och borra ner dig i soffan och bered dig på en kärlek som överstiger tid och rum: