Jag har blivit lite förälskad i marrakech-kakel. Jag är i det där rosenskimrade stadiet där jag inte hittar några fel och jag kommer på mig själv med att tänka på det då och då... Undrar om detta kommer att utvecklas till kärlek eller svalna till ett minne man går och ler lite åt senare? Det största problemet med detta förhållandet är valen. Alla dessa val... Jag blir så fruktansvärt ambivalent när det kommer till kritan. Detta är ju egentligen inte jag, men det är ju det man faller för; det okända - farliga... Ja?
Ett litet urval hittar ni bland annat här.
Jag laddar inför dagens invasion. Vi öppnar tio och jag lovar att inte stänga dörren förrän klockan tre! Välkomna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar