En söndag på Marstrand

Trots mulen himmel styrde vi kosan mot havet och Bohuslän denna söndag i mitten av oktober, just för den lilla detaljen att jag tycker att bara åsynen av havet ger mig energi. Jag behövde lite frisk luft och vad är trevligare än att strosa runt Marstrand tänkte vi? Inte mycket...

Jag har ju som många andra läst Ann Rosmans böcker om kriminalinsp. Karin Adler och kände att den detaljen gav vår promenad en djupare mening. Jag kunde se myllret på kajen under tiden som frihamn, känna kylan genom fästningen tjocka stenväggar när stackars Metta satt inspärrad och se huvudlösa mordoffer bakom de pittoreska vita staketen. Jag gillar verkligen platser med ett historiskt djup... Och denna höst... Magisk.

När man inte tror att dagen blir så mycket bättre sprang vi på den här lille prinsen, inte bara en gång utan två. Det måste ju betyda något, eller hur? Jag vet inte vad det tagit åt mig men plötsligt vill jag hjärtans gärna köpa mig en Mops... Han ska heta Ralph. Som i Lauren. Och jag ska skämma bort honom gränslöst. Han ska få följa med mig till jobbet och charma alla mina kunder och stå i centrum mest hela tiden, precis som jag har hört att Mopsen vill. Matten till denne snygging sa att större Diva får man leta efter - passar onekligen bra med mig redan där... Jag har i princip redan inhandlat ett rutigt koppel från Burberry och lyxiga fårskinn till hundsängen. Och om någon vill gräva i det freudianska med denna plötsliga längtan så varsågod. Bekräftelsebehov? Någon? 

Nu ska jag gå igenom restordrar innan ögonen säger annat...

...och vill ni hänga med på Instagram heter jag Aratorp24! Vi ses!