Häromdagen låg vi på Kata Noi som är en trevlig liten strand - som synes - strax söder om Kata beach. Min förkylning - eller vad det var - hade slagit ut i full kraft och jag hade lite problem med att hålla ögonen öppna, ni vet så där som det känns mellan nysen? Men till stranden skulle vi minsann... L fick problem med magen och fick med jämna mellanrum ett panikartat uttryck i ansiktet och sen iväg...
Idag har L mått illa igen och inte lämnat sängen. Jag tycker synd om honom - det gör jag - men vad är det med män och deras lidande? Det ska stönas och pustas så till den milda grad. "Det är något jag ätit" eller "Det är AC:n" eller "Ååååhaaaahhh"...
Man kan tro att jag är ute och reser med unge Herr Werther minus kärleksproblemen...
Annars är det 35° varmt och ljuvligt! Och jag mår hur bra som helst!

































