Jag älskar den här underbara dimmiga, lite smutsiga färgskalan som gör sig så bra på tvättat lin, gamla skavda möbler och på annan inredning med vingslag från förr. Vackert till såväl kristallkronor som plåtlampor, från ekmöbler till industri - gärna blandat...
Detta kan tyckas krocka med min annars så högljudda kärlek till den blå New Englandstilen, men jag har inga problem med att hålla båda nära hjärtat och man kan ju få ihop det om man håller ihop färgskalan, eller hur? Tänk klassiskt, det brukar vinna i längden!
Här spelas det fotboll på tv:n. Tack och lov finns det en ände även på det... Och kan ni tro; imorgon är det fredag - igen! Yippie!