Häromdagen låg vi på Kata Noi som är en trevlig liten strand - som synes - strax söder om Kata beach. Min förkylning - eller vad det var - hade slagit ut i full kraft och jag hade lite problem med att hålla ögonen öppna, ni vet så där som det känns mellan nysen? Men till stranden skulle vi minsann... L fick problem med magen och fick med jämna mellanrum ett panikartat uttryck i ansiktet och sen iväg...
Idag har L mått illa igen och inte lämnat sängen. Jag tycker synd om honom - det gör jag - men vad är det med män och deras lidande? Det ska stönas och pustas så till den milda grad. "Det är något jag ätit" eller "Det är AC:n" eller "Ååååhaaaahhh"...
Man kan tro att jag är ute och reser med unge Herr Werther minus kärleksproblemen...
Annars är det 35° varmt och ljuvligt! Och jag mår hur bra som helst!
3 kommentarer:
Härligt Lena! Du verkar njuta!!! Stackars mannen din!! Ingen är ju så sjuk som en förkyld/krasslig man....
35 grader låter underbart! Hoppas du plöjer några bra pockets!
Äter ni god thaimat om dagarna?
Kram Anna
Ååååååh....nämen jag e inte AAAALLS avis.......://
Guuuu va jag längtar efter sol o bad!
O männen...tja va ska man säga...såna e dom bara...:))
Ha det riiktigt gott... o sola o bada litta för mej oxå...
Kraam Git
Haha, jag känner igen det där. Det är alltid så otroooligt synd om dem, världen går nästan under för dem. Suck. Men ni ser ut att ha det riktigt härligt ändå, hade gärna bytt vinterrusket mot det där! Kram! :-)
Skicka en kommentar